I David Mitchells roman "The Thousand Autumns of Jacob de Zoet" dyker en gripande idé upp: föremål som har stort värde saknar ofta en fysisk prislapp. Detta koncept belyser det dolda värdet av saker som inte är lätta att kvantifiera i monetära termer. Sådana föremål kan representera känslomässig betydelse, personliga minnen eller kulturellt arv, vilket betonar hur de mest värdefulla aspekterna av livet ofta ligger utanför ekonomisk räckhåll.
Citatet antyder att verkligt värde överstiger enbart kostnad och utmanar vår uppfattning om värde i ett materialistiskt samhälle. Det tjänar som en påminnelse om att uppskatta de immateriella skatter vi håller kära, vilket kan vara mycket mer tillfredsställande än någon prissatt vara. Genom denna berättelse uppmuntrar Mitchell läsarna att utforska de djupare innebörderna bakom det de värnar om.