Åh, det är ett fint och värdelöst företag som försöker fixa ödet. Den spåret leder rakt tillbaka till tiden innan vi någonsin bodde, och in i den djupa väl är det lätt att kasta förbannelser som stenar på våra förfäder. Men det är inget annat än att förbanna oss själva och allt som gjorde oss. Hade jag inte gifte mig med en predikant som heter Nathan Price, skulle mina speciella barn aldrig ha sett ljuset i denna värld. Jag gick genom mitt öde, är allt och lärde mig att älska det jag kunde förlora
(Oh, it's a fine and useless enterprise, trying to fix destiny. That trail leads straight back to the time before we ever lived, and into that deep well it's easy to cast curses like stones on our ancestors. But that's nothing more than cursing ourselves and all that made us. Had I not married a preacher named Nathan Price, my particular children would never have seen the light of this world. I walked through the valley of my fate, is all, and learned to love what I could lose)
Citatet återspeglar meningsligheten att försöka förändra sitt öde, vilket tyder på att sådana ansträngningar i slutändan leder till en självförstörande besatthet av det förflutna. Det belyser hur gjutningskuld på förfäder bara tjänar till att undergräva själva strukturen i ens existens. Talaren erkänner komplexiteten i deras släkt och den djupa effekten av deras val på kommande generationer.
Genom att gifta sig med Nathan Price inser talaren att hennes barns existens är sammanflätad...