Det här citatet fångar på ett humoristiskt sätt den tafatthet och obehag som ofta upplevs under periodisk kostymhållningscoachning, en process som är nödvändig i historisk filmskapande för att på ett autentiskt sätt representera det förflutnas beteenden och manér. Liknelsen som jämför deltagarna med att "parboiled spaghetti rätas ut" målar upp en levande bild av slapphet och stelhet - till en början mjuk och floppig, och sedan omformad med tvång till en stel, upprätt form. Det belyser det onaturliga i att anta historiska ställningar för moderna individer som inte är bekanta med sådana former, vilket framkallar en scen av kollektiv kamp och ansträngningar att anpassa sig till strikta tidstypiska stilar.

Utöver dess bokstavliga mening, kritiserar detta citat subtilt den performativa aspekten av att förkroppsliga historisk noggrannhet, och uppmanar läsarna att erkänna spänningen mellan äkthet och mänsklig natur. Det påminner oss om att kulturella sedvänjor, som hållning och gester, inte bara är estetiska utan djupt rotade fysiska vanor som är utmanande att efterlikna utan obehag. Humorn som används tjänar också till att sprida allvaret i en sådan rigorös träning, vilket tyder på att även proffs kan känna sig löjliga i jakten på historisk trohet.

Som en reflektion över filmskapande och teaterdiscipliner understryker citatet engagemanget bakom kulisserna, där skådespelare och tränare tålmodigt arbetar för att väcka det förflutna till liv, även om det innebär att känna sig som slapp spagetti som med tvång omformas. Det är en inbjudan att uppskatta hur mycket ansträngning som läggs ner på de nyanserade detaljerna som tittarna kan ta för givna, och erbjuder ett lättsamt fönster till det ofta osynliga men ändå väsentliga arbetet som är involverat i att på ett autentiskt sätt skildra historien på skärmen.