... På TV presenteras religion, som allt annat, helt enkelt och utan ursäkt, som en underhållning. Allt som gör religion till en historisk, djup, helig mänsklig aktivitet avlägsnas; Det finns ingen ritual, ingen dogma, ingen tradition, ingen teologi och framför allt ingen känsla av andlig transcendens.
(...On television, religion, like everything else, is presented, quite simply and without apology, as an entertainment. Everything that makes religion an historic, profound, sacred human activity is stripped away; there is no ritual, no dogma, no tradition, no theology, and above all, no sense of spiritual transcendence.)
I sin bok "Underhållande oss till döds" hävdar Neil Postman att tv reducerar religionen till ren underhållning, utan dess djupa historiska och heliga betydelse. Han konstaterar att de väsentliga aspekterna som ger religion betydelse - till exempel ritual, tradition och teologi - till stor del är frånvarande i tv -porträtt, vilket leder till en ytlig förståelse för andliga frågor.
Postmans kritik antyder att denna omvandling minskar de djupa upplevelserna förknippade med tro och ersätter dem med ett grunt skådespel. När religiösa uttryck blir underhållning förloras potentialen för äkta andlig koppling och transcendens, vilket illustrerar en bredare oro över medias inverkan på den offentliga diskursen.