TV: s sätt att veta är kompromisslöst fientligt mot typografiets sätt att veta; att TV: s konversationer främjar sammanhängande och trivialitet; att frasen "allvarlig tv" är en motsägelse i termer; Och den tv talar bara i en ihållande röst-underhållningens röst
(television's way of knowing is uncompromisingly hostile to typography's way of knowing; that television's conversations promote incoherence and triviality; that the phrase "serious television" is a contradiction in terms; and that television speaks in only one persistent voice-the voice of entertainment)
Genom att "roa oss till döds" hävdar Neil Postman att tv i grunden förändrar hur vi förvärvar kunskap och förstår världen. Han föreslår att tv: s natur i sig är antagonistisk för komplexiteten i skriftspråket, som främjar kritiskt tänkande och djup. Istället främjar TV ytlighet och trivialiserar allvarlig diskurs, vilket leder till en kultur som prioriterar underhållning framför allt annat.
Postman hävdar att idén om "allvarlig tv" är en oxymoron, eftersom mediet enbart fokuserar på underhållningsvärde. I denna miljö blir djupgående samtal sammanhängande och distraherade, vilket undergräver kvaliteten på den offentliga diskursen. Sammantaget belyser hans kritik de skadliga effekterna av TV på samhällets förmåga att engagera sig med viktiga frågor eftertänksamt och meningsfullt.