Vetenskapen har uppnått så mycket makt att dess praktiska gränser börjar vara uppenbara. Till stor del genom vetenskap lever miljarder av oss i en liten värld, tätt packad och interkommuniserande. Men vetenskapen kan inte hjälpa oss att bestämma vad vi ska göra med den världen eller hur vi ska leva. Vetenskapen kan göra en kärnreaktor, men den kan inte säga oss att inte bygga den. Vetenskapen kan göra bekämpningsmedel, men kan inte säga oss att inte använda den.
(Science has attained so much power that its practical limits begin to be apparent. Largely through science, billions of us live in one small world, densely packed and intercommunicating. But science cannot help us decide what to do with that world, or how to live. Science can make a nuclear reactor, but it cannot tell us not to build it. Science can make pesticide, but cannot tell us not to use it.)
I Michael Crichtons "Jurassic Park" reflekterar författaren över vetenskapens enorma kraft och de begränsningar som följer med den. Medan vetenskapliga framsteg har gjort det möjligt för mänskligheten att trivas inom ett anslutet globalt samhälle, dikterar de inte moraliska eller etiska val. Vetenskap tillhandahåller verktyg och förmågor som kan påverka världen betydligt, till exempel kärnreaktorer och bekämpningsmedel, men det saknar vägledning för att avgöra hur vi ska använda dessa verktyg ansvarsfullt.
Detta kritiska perspektiv på vetenskapen tyder på att ansvaret för beslutsfattande ligger hos mänskligheten snarare än själva vetenskapliga metoderna. När vi fortsätter att förnya och driva gränserna för vad vetenskapen kan skapa blir nödvändigheten av etiska överväganden i våra val allt viktigare. Crichton betonar att med stor makt kommer ett stort ansvar och uppmanar läsarna att reflektera över konsekvenserna av deras vetenskapliga framsteg.