Hon var tvungen att berätta för någon, och Matthew skulle göra. Han skulle inte vara särskilt intresserad, visste hon, men hon skulle säga honom ändå. Hon var tvungen att dela sin glädje, eftersom Lou visste att Joy Unshared var en halverad känsla, lika sorg och förlust, när hon bar ensam, ofta fördubblades.
(She had to tell somebody, and Matthew would do. He would not be particularly interested, she knew, but she would tell him anyway. She had to share her joy, as Lou knew that joy unshared was a halved emotion, just as sadness and loss, when borne alone, were often doubled.)
I berättelsen känner karaktären ett övertygande behov av att uttrycka sin glädje, och Matthew blir hennes utvalda förtroende. Även om hon är medveten om att han kanske inte verkligen investeras i hennes lycka, tror hon fortfarande att det är viktigt att dela sina känslor. Detta belyser hennes önskan om anslutning och kommunikation, även med någon som kanske inte förstår hennes känslor.
Utdraget återspeglar en djupare sanning om känslor: glädje, när den hålls till sig själv, förlorar sin inverkan, medan sorg kan intensifieras när den möter ensamhet. Genom att dela sin glädje försöker hon förbättra den och betonar det mänskliga behovet av kamratskap i både lyckliga och utmanande tider. Detta tema resonerar med idén att relationer spelar en avgörande roll i hur vi upplever våra känslor.