Ibland tittar jag runt mitt vardagsrum, och det mest riktiga i rummet är TV: n. Det är ljust och levande, och resten av mitt liv ser tråkigt ut. Så jag stänger av den jävla saken. Det gör det varje gång. Få mitt liv tillbaka.
(Sometimes I look around my living room, and the most real thing in the room is the television. It's bright and vivid, and the rest of my life looks drab. So I turn the damn thing off. That does it every time. Get my life back.)
I Michael Crichtons "Airframe" reflekterar huvudpersonen på tv -inverkan i deras liv. De märker att TV: s livliga glöd ofta överskuggar sin omgivning, vilket gör att verkligheten verkar mindre tilltalande. Denna insikt uppmanar dem att vidta åtgärder.
Genom att stänga av TV: n återvinner de sin känsla av verklighet och stärker sitt liv. Denna handling symboliserar en önskan att bryta sig loss från distraktioner och engagera sig mer meningsfullt med världen runt dem, och belyser kampen mellan medias lockelse och äktheten av levda upplevelser.