TV, med andra ord, förvandlar vår kultur till en enorm arena för showbranschen. Det är naturligtvis helt möjligt att vi i slutändan kommer att hitta den härliga och bestämma att vi gillar det bara bra. Det var exakt vad Aldous Huxley fruktade skulle komma, för femtio år sedan.
(Television, in other words, is transforming our culture into one vast arena for show business. It is entirely possible, of course, that in the end we shall find that delightful, and decide we like it just fine. That is exactly what Aldous Huxley feared was coming, fifty years ago.)
TV omformar vårt samhälle till en massiv plattform för underhållning, där showföretag dominerar kulturella uttryck. Denna förskjutning ställer frågor om huruvida människor i slutändan kommer att omfatta denna omvandling som fördelaktig, vilket leder till en kultur som är mer fokuserad på skådespel än meningsfull diskurs.
Neil Postman, i sin bok "Underhållande oss till döds", återspeglar Aldous Huxleys oro från femtio år före och varnar för att en sådan förändring kan leda...