Problemet är att vi inte tror att vi är mycket lika som vi är. Vita och svarta, katolska och protestanter, män och kvinnor. Om vi såg varandra som mer lika, kan vi vara mycket angelägna om att delta i en mänsklig familj i den här världen och att bry sig om den familjen som vi bryr oss om vår egen.
(The problem is that we don't believe that we are much alike as we are. Whites and blacks, Catholic and Protestants, men and women. If we saw each other as more alike, we might be very eager to join in one human family in this world, and to care about that family the way we care about our own.)
Citatet belyser en grundläggande fråga om mänskliga relationer och påpekar att människor ofta förbiser deras delade likheter. Istället för att erkänna gemensamheter, tenderar divisioner baserade på ras, religion och kön att överskugga vad som förbinder individer. Denna brist på medvetenhet kan leda till koppling och konflikt mellan olika grupper.
Författaren föreslår att om människor skulle erkänna sin delade mänsklighet, kan de främja en känsla av enhet och medkänsla. Genom att se andra som en del av en större mänsklig familj skulle individer vara mer benägna att ta hand om varandra och utvidga samma oro som de har för sina omedelbara nära och kära till det bredare samhället.