Scenen som jag just hade sett {ett par som älskade i havet} förde tillbaka många minnen - inte av saker jag hade gjort utan av saker jag hade misslyckats med att göra, slösade timmar och frustrerade stunder och möjligheter för alltid förlorade eftersom tiden hade ätit så mycket av mitt liv och jag skulle aldrig få tillbaka det. Jag avundade joman och tyckte synd om mig själv samtidigt, för jag hade sett honom på ett ögonblick som fick all min lycka att verka tråkig.
(The scene I had just witnessed {a couple making love in the ocean} brought back a lot of memories – not of things I had done but of things I had failed to do, wasted hours and frustrated moments and opportunities forever lost because time had eaten so much of my life and I would never get it back. I envied Yeoman and felt sorry for myself at the same time, because I had seen him in a moment that made all my happiness seem dull.)
Berättaren upplever ett gripande ögonblick samtidigt som man observerar ett par som älskar i havet, en scen som framkallar djupa reflektioner över hans eget liv. Denna syn ger fram känslor av ånger, eftersom han inser att det belyser de ouppfyllda stunderna och förlorade möjligheter i sitt förflutna. Han känner igen de timmar som tillbringas i frustration och insikten att tiden oåterkalleligt har tagit bort några av hans möjligheter till glädje.
Mitt i sin avund för parets lycka, kämpar han med en känsla av självmedlidande. Vividiteten i deras anslutning står starkt i kontrast till sin egen existens och avslöjar hur vardagligt hans liv känns i jämförelse. Han önskar att han kunde återta de livliga upplevelserna som har glidit bort och känner att Yeomans lyckliga ögonblick fungerar som en ständig påminnelse om vad han har missat.