Sedan sa hon till honom att titta i sovrummet och Aureliano Segundo såg mulen. Huden klamrade sig fast vid sina ben som sin älskarinna, men den var lika levande och beslutsam som hon. Petra Cotes hade matat den med sin vrede, och när det inte fanns mer hö eller majs eller rötter, hade hon gett det skydd i sitt eget sovrum och matat det på perkaliga lakan, de persiska mattorna, plyschbäddarna, sammet draperier och kanaken broderade med guldtråd och silkpassar på episkopallen.
(Then she told him to look in the bedroom and Aureliano Segundo saw the mule. Its skin was clinging to its bones like that of its mistress, but it was just as alive and resolute as she. Petra Cotes had fed it with her wrath, and when there was no more hay or corn or roots, she had given it shelter in her own bedroom and fed it on the percale sheets, the Persian rugs, the plush bedspreads, the velvet drapes, and the canopy embroidered with gold thread and silk tassels on the episcopal bed.)
Aureliano Segundo leds av Petra Cotes för att checka in i sovrummet, där han upptäcker en mule som verkar avmagad men ändå delar en hård anda som liknar dess ägare. Denna slående observation belyser både Mules och Petras uthållighet trots deras svåra omständigheter.
Petra, beslutsam och beslutsam, har upprätthållit mulen med sin hårda energi. I en desperat handling, ser hon till att mata djuret med dyra tyger från sitt sovrum, inklusive lakan och mattor, visar upp hennes fästning och de längder som hon går för att ge vård mitt i deras kämpar.