Det var två saker om mamma. Den ena är att hon alltid förväntade sig det bästa av mig. Och det andra är att oavsett vad jag gjorde, oavsett vad jag kom hem med, agerade hon som om det var månen jag just hade hängt upp på himlen och anslutit in alla stjärnorna. Som om jag var så bra.
(There were two things about Mama. One is she always expected the best out of me. And the other is that then no matter what I did, whatever I came home with, she acted like it was the moon I had just hung up in the sky and plugged in all the stars. Like I was that good.)
Berättaren reflekterar över sin mammas oöverträffade tro på deras potential och driver dem alltid för att sträva efter excellens. Mamas förväntningar fungerade som en kraftfull motivation och fick en känsla av ambition och förtroende för berättaren. Denna dynamiska belyser påverkan av föräldrakunskap på personlig tillväxt och självuppfattning.
Dessutom beskriver berättaren hur mamma firade sina prestationer, oavsett skala. Hennes entusiastiska reaktioner fick berättaren att känna sig värderade och betydande, som om deras prestationer var monumentala. Detta ovillkorliga stöd främjade ett starkt band och förstärkte idén att kärlek och validering kan ge individer möjlighet att nå större höjder.