De tillbringade faktiskt tid på att undra hur människor som hade varit så sensationellt rätt {dvs de själva kunde bevara kapaciteten för diffidens och tvivel och osäkerhet som hade gjort det möjligt för dem att ha rätt. Ju mer säker på att du var av dig själv och din bedömning, desto svårare var det att hitta möjligheter som utfärdats på uppfattningen att du i slutändan förmodligen var fel. De
(They actually spent time wondering how people who had been so sensationally right {i.e., they themselves} could preserve the capacity for diffidence and doubt and uncertainty that had enabled them to be right. The more sure you were of yourself and your judgment, the harder it was to find opportunities premised on the notion that you were, in the end, probably wrong. The)
Berättelsen undersöker den paradox som de som exakt förutspådde finanskrisen. Dessa individer tyckte att det var förvirrande att deras tidigare framgång härstammade från ett tankesätt fyllt med tvivel och osäkerhet. Deras förtroende för att vara korrekt kontrasterade kraftigt med den ödmjukhet som hade gjort det möjligt för dem att bedöma situationer kritiskt.
Denna insikt betonar att överförtroende kan blinda en till nya möjligheter, eftersom ju säkrare någon känner för sina åsikter, desto mindre troligt är de att överväga möjligheten att ha fel. Författaren illustrerar värdet av att upprätthålla en känsla av skepsis i beslutsfattandet och belyser hur det kan leda till bättre bedömningar i osäkra situationer.