I Joseph Hellers roman "Catch-22" står huvudpersonen inför absurditeten i militär byråkrati under andra världskriget. Dialogen illustrerar krigets ironiska logik, där gränsen mellan förnuft och vansinne blir suddig. Uppfattningen att bara en förnuftig person skulle vägra att fortsätta flyga farliga uppdrag belyser överlevnadsparadoxen i en kaotisk miljö.
Detta citat omsluter bokens centrala tema, som kritiserar krigets irrationalitet och konflikten mellan personlig säkerhet och plikt. Karaktärerna navigerar i ett system som verkar utformat för att fånga dem i cirkulära resonemang och väcka frågor om tapperans natur och konsekvenserna av krigets krav.