Vi lämnade ungefär midnatt och gick nerför backen i tystnad. Natten var muggig, och runt omkring mig kände jag samma tryck, en känsla av tid rusade förbi medan det verkade stå stilla. När jag tänkte på tid i Puerto Rico påminde jag mig om de gamla magnetiska klockor som hängde på väggarna i mina klassrum i gymnasiet. Då och då skulle en hand inte röra sig på flera minuter - och om jag såg den tillräckligt länge, undrade om den äntligen hade gått sönder, skulle det plötsliga klicket på handen som hoppade tre för fyra hack mig när det kom.
(we left about midnight and walked down the hill in silence. the night was muggy, and all around me i felt the same pressure, a sense of time rushing by while it seemed to be standing still. whenever i thought of time in puerto rico, i was reminded of those old magnetic clocks that hung on the walls of my classrooms in high school. every now and then a hand would not move for several minutes -- and if i watched it long enough, wondering if it had finally broken down, the sudden click of the hand jumping three for four notches would startle me when it came.)
I "The Rum Diary" reflekterar berättaren på en sena nattpromenad nerför en kulle, innesluten i en tjock, muggig atmosfär. När de rör sig i tystnad vävar en känsla av tids dualitet - rusande men ändå stillastående - att skapa en tung atmosfär som resonerar djupt. Detta ögonblick framkallar minnen från gamla magnetiska klockor från skolan, där Time's passage ofta kändes upphängd, vilket leder till överraskningsstunder när händerna plötsligt skulle hoppa framåt.
Denna känsla av tid skapar en kontemplativ bakgrund för berättaren och betonar spänningen mellan uppfattning och verklighet. I Puerto Rico tar tiden en unik kvalitet, blir både en följeslagare och en källa till frustration, vilket belyser kampen för att förstå den flyktiga naturen av upplevelser mitt i livets stadiga flöde.