När den senila patienten vaknar på morgonen och ber om sin mor, påminner honom om att hon är länge sedan död, att han är över åttio år gammal och bor i ett konvalescent hem, och att detta är 1992 och inte 1913 och att han måste möta verklighet och det faktum att
(When the senile patient awakens in the morning and asks for his mother, remind him that she is long since dead, that he is over eighty years old and living in a convalescent home, and that this is 1992 and not 1913 and that he must face reality and the fact that)
I Philip K. Dicks "A Scanner Darkly" utforskar berättelsen de komplexa interaktionerna mellan verklighet och uppfattning, särskilt genom linsen hos en senil patient. När han vaknar och ber om sin mor, ger det en gripande påminnelse om sitt förlorade förflutna och den hårda sanningen om hans nuvarande verklighet. Den brutala konfrontationen med tid och minne betonar smärtan att kopplas från både sig själv och nära och kära.
Detta ögonblick belyser inte bara åldrandet utan reflekterar också över de bredare teman om identitet och existens inom romanen. Insisterande på att påminna patienten om sin nuvarande situation representerar en samhällelig tendens att införa hårda verkligheter på dem som är sårbara, och visar den ofta grymma naturen att konfrontera sin egen nedgång och tidens gång.