Redan många av minnen från de två föregående veckorna hade bleknat: lukten av det lilla hotellet i St. Andrews; den blandningen av baconlagning till frukost och den lavendelduftande tvålen i badrummet; Luften från havet som driver över golfbanan; doften av kaffe i kaffebaren i South Street. Hon borde ha noterat dem. Hon borde ha sagt något om allt detta och ljuset och kullarna med får på dem som små vita stenar.
(Already many of the memories of the previous two weeks had faded: the smell of that small hotel in St. Andrews; that mixture of bacon cooking for breakfast and the lavender-scented soap in the bathroom; the air from the sea drifing across the golf course; the aroma of coffee in the coffee bar in South Street. She should have noted them down. She should have said something about all that and the light and the hills with sheep on them like small white stones.)
Passagen reflekterar över hur snabbt minnen kan blekna, särskilt de som är bundna till sensoriska upplevelser. Berättaren påminner om de distinkta luktarna och sevärdheterna från ett nyligen besök i St. Andrews, vilket tyder på att dessa stunder har betydande känslomässig vikt. Kombinationen av vardagliga dofter, som matlagning av bacon och lavendeltvål, tillsammans med den lugna atmosfären, fångar essensen på platsen. Ångrar kvarvarande i berättarens sinne och funderar på vikten av att dokumentera sådana flyktiga upplevelser.
Denna insikt understryker skönheten i små, vardagliga stunder som annars kan förbises. Genom att beskriva det naturliga landskapet, som kullar prickade med får, framkallar författaren en känsla av nostalgi och uppskattning för livets enkla nöjen. Denna tråkiga reflektion fungerar som en påminnelse om att bevara minnen berikar vår förståelse för de platser vi besöker och de känslor de inspirerar.