Antonia förstod de skadliga effekterna av avund och erkände det som en betydande orsak till mänsklig missnöje. Hon trodde att denna känsla hade en djupare inverkan på människors liv än de ofta erkände. Genom att inte erkänna omfattningen av avund hos sig själva och andra kan individer missa de underliggande orsakerna till deras olycka.
Denna insikt belyser idén att avund kan vara en tyst men ändå kraftfull kraft och påverkar relationer och uppfattningar. Antonias medvetenhet om denna känsla fungerar som en påminnelse om att erkännande av avund kan leda till personlig tillväxt och förbättrad välbefinnande.