Antonia var mycket medveten om den frätande kraften av avund och kände att det var denna känsla, mer än någon annan, som låg bakom mänsklig olycka. Människor insåg inte hur utbredd avund var.
(Antonia was very conscious of the corrosive power of envy and felt that it was this emotion, more than any other, which lay behind human unhappiness. People did not realise how widespread envy was.)
Antonia förstod de skadliga effekterna av avund och erkände det som en betydande orsak till mänsklig missnöje. Hon trodde att denna känsla hade en djupare inverkan på människors liv än de ofta erkände. Genom att inte erkänna omfattningen av avund hos sig själva och andra kan individer missa de underliggande orsakerna till deras olycka.
Denna insikt belyser idén att avund kan vara en tyst men ändå kraftfull kraft och påverkar relationer och uppfattningar. Antonias medvetenhet om denna känsla fungerar som en påminnelse om att erkännande av avund kan leda till personlig tillväxt och förbättrad välbefinnande.