Låt oss inse det. Vi har ångrat varandra. Och om vi inte är det, saknar vi något. Detta verkar så tydligt fallet med sorg, men det kan vara så bara för att det redan var fallet med lust. Man förblir inte alltid intakt. Den ena kanske vill, eller lyckas med ett tag, men trots ens bästa ansträngningar ångras den ena, inför den andra, genom beröringen, genom doften, genom känslan, genom utsikterna till beröringen, genom minnet av känslan.
(Let's face it. We're undone by each other. And if we're not, we're missing something.This seems so clearly the case with grief, but it can be so only because it was already the case with desire. One does not always stay intact. One may want to, or manage to for a while, but despite one's best efforts, one is undone, in the face of the other, by the touch, by the scent, by the feel, by the prospect of the touch, by the memory of the feel.)
Citatet återspeglar den djupa inverkan som interpersonella relationer har på vårt känslomässiga tillstånd, särskilt när det gäller sorg och önskan. Judith Butler föreslår att det kan leda till en känsla av sårbarhet att vara nära kopplad till andra. Denna sårbarhet manifesteras när vi konfronterar känslor av förlust eller längtan, vilket avslöjar hur djupt sammanflätade våra känslor är med andras närvaro.
Butler betonar att det är en utmaning att upprätthålla lugn inför sådana intensiva känslor. Längden för en annan person, vare sig det är genom tidigare erfarenheter eller nuvarande anslutningar, avslöjar vår bräcklighet. I slutändan förmedlar hon att vi påverkas djupt av de vi älskar, och denna koppling kan både förbättra våra liv och låta oss känna oss ångrade.