Hon kallade honom alltid Luca, på det italienska sättet, och sa det med den roliga transeuropeiska intonationen, accenten som är konstigt placerad på den första stavelsen: 'Var är LOO-KA?', Precis som Audrey Hepburn säger: 'Ta bilden. ture, 'i roligt ansikte.
(She always called him Luca, in the Italian manner, and said it with that funny trans-European intonation, the accent oddly placed on the first syllable: 'Where's Loo-ka?', just like Audrey Hepburn saying, 'Take the pic-ture,' in Funny Face.)
I "Paris to the Moon" belyser Adam Gopnik ett unikt sätt att uttrycka tillgivenhet genom karaktärens distinkta sätt att uttala namnet 'Luca.' Detta italienska inflytande lägger till ett lager av charm och personlig touch till hennes tal och sätter en bekant ton i deras förhållande. Hennes uttal, som betonar den första stavelsen, framkallar en lekfull och kulturell essens, som påminner om Audrey Hepburns ikoniska leverans i filmen "Funny Face."
Det sätt på vilket hon kallar honom återspeglar inte bara hennes tillgivenhet utan också en djup koppling till italiensk kultur, vilket infuserar deras interaktion med värme och karaktär. Denna språkliga detalj berikar berättelsen genom att visa upp samspelet mellan språk, kultur och personliga relationer i samband med Paris, en stad omhuldade för dess konstnärskap och romantik.