Hon såg honom ta trumpeten från dess fall och passa munstycket. Hon såg när han höjde den till läpparna och sedan, så plötsligt, från den lilla koppen metall mot hans kött, skulle ljudet brast ut som en härlig, lysande kniv som delar luften. Och det lilla rummet skulle överträffa och flugorna, skakade ut ur deras torpor, skulle surras runt och runda som om de kör de virvlande anteckningarna.
(She watched him take the trumpet from its case and fit the mouthpiece. She watched as he raised it to his lips and then, so suddenly, from that tiny cup of metal against his flesh, the sound would burst out like a glorious, brilliant knife dividing the air. And the little room would reverberate and the flies, jolted out of their torpor, would buzz round and round as if riding the swirling notes.)
I avsnittet fängslas observatören av det ögonblick när musiker förbereder sig för att spela trumpeten. Hon bevittnar den noggranna hanteringen av instrumentet, från att ta bort det från dess fall till att anpassa munstycket, som bygger förväntan på ljudet som håller på att dyka upp. Bilden förmedlar en känsla av förväntningar och vördnad för den musikaliska handlingen som håller på att utvecklas.
När han spelar, spricker musiken fram med en spännande intensitet, beskrivet som en "härlig, lysande kniv" som skivar genom rumets stillhet. Ljudet fyller inte bara utrymmet utan stärker också miljön, väcker flugorna och får dem att dansa runt energiskt. Denna livliga scen belyser musikens transformativa kraft och förvandlar ett vanligt ögonblick till något magiskt och levande.