Problemet var naturligtvis att människor inte tycktes förstå skillnaden mellan rätt och fel. De behövde påminnas om detta, för om du lämnade det till dem för att träna för sig själva skulle de aldrig bry sig. De skulle bara ta reda på vad som var bäst för dem, och sedan skulle de kalla det rätt sak.
(The problem, of course, was that people did not seem to understand the difference between right and wrong. They needed to be reminded about this, because if you left it to them to work out for themselves, they would never bother. They would just find out what was best for them, and then they would call that the right thing.)
I berättelsen uppstår en viktig fråga från människors oförmåga att urskilja rätt från fel. Författaren betonar nödvändigheten av vägledning, vilket tyder på att individer utan påminnelser om etiska principer tenderar att sträva efter sina egna intressen och rationalisera sina handlingar som korrekta. Detta självbetjänande perspektiv leder till en bredare moralisk tvetydighet i samhället.
Dessutom belyser passagen vikten av att främja en känsla av moral och ansvarsskyldighet. Det pekar på utmaningarna med människans natur, där individer ofta prioriterar personlig vinst framför äkta etiska överväganden. För att bekämpa denna tendens är kontinuerlig reflektion över moraliska värden avgörande, liksom externa instruktioner som uppmuntrar individer att betrakta det större utöver sina egna önskningar.