Trädet firar fortfarande sin väsentliga treeness genom sång, eftersom naturen kommer att göra vad vi lägger på henne. Fåglar sjunger fortfarande sina gamla låtar mitt i en livlig stad, med all sin kakofoni av konstgjorda ljud. Torra löv rusar fortfarande som tärningar även när de växer mot betong eller huggen sten. Av en liten spricka i ett trottoar kommer att krypa ett perfekt format insekt, en varelse av kurvor och utsprång mitt i en linjär värld av människans teknik.
(The tree still celebrates its essential treeness through song, as nature will do whatever we impose on her. Birds still sing their ancient songs in the middle of a bustling city, with all its cacophony of man-made sounds. Dry leaves still rustle like dice even when growing against concrete or hewn stone. Out of a tiny crack in a pavement will crawl a perfectly formed insect, a creature of curves and protrusions amidst a linear world of man's engineering.)
Texten återspeglar naturens motståndskraft inför urbanisering och mänsklig inblandning. Trots den överväldigande närvaron av konstgjorda strukturer och buller finner naturen sätt att uttrycka sig. Fåglar fortsätter sina tidlösa melodier även i ett livligt stadslandskap, vilket symboliserar uthålligheten av naturlig skönhet mitt i kaos.
Dessutom betonar bilderna av torra blad som rasar och insekter som kommer ut från trottoarsprickor tanken på att livet kvarstår och trivs i okonventionella miljöer. Författaren, Alexander McCall Smith, illustrerar den anmärkningsvärda förmågan hos naturen att anpassa sig och påminner oss om sambandet mellan de organiska och konstruerade världarna.