Drömde du någonsin att detta kunde hända oss? Han sa, nej jag gjorde det inte, men jag borde ha det. Efter att vi alla hjälpte till att skapa det här röran var vi inte dömda att ha Islamiska republiken. Och på ett sätt hade han rätt.
(Did you ever dream this could happen to us? He said, No I didn't, but I should have. After we all helped create this mess, we were not doomed to have the Islamic Republic. And in a sense, he was right.)
I "Reading Lolita i Teheran" reflekterar Azar Nafisi på en konversation där någon uttrycker överraskning över tillståndet och ifrågasätter om det någonsin förväntades. Svaret belyser ett kollektivt ansvar för de omständigheter som ledde till bildandet av den islamiska republiken, vilket tyder på att resultaten till en del var förtjänade på grund av tidigare åtgärder och val.
Detta erkännande av delat ansvarsskyldighet understryker ett bredare tema i boken, där Nafisi utforskar effekterna av politiska händelser på personliga liv och komplexiteten i att navigera i ett samhälle som är format av en sådan regim. Den förmedda känslan kapslar in en gripande lektion om vikten av medvetenhet och engagemang i politiska angelägenheter, vilket illustrerar hur självbelåtenhet kan leda till svåra konsekvenser.