Varje stort konstverk, skulle jag förklara pompously, är en firande, en handling av insubordination mot förräderi, skräck och otrohet i livet.
(Every great work of art, I would declare pompously, is a celebration, an act of insubordination against the betrayals, horrors and infidelities of life.)
Azar Nafisi, i sin memoar "Reading Lolita i Teheran", återspeglar konstens djupa natur, vilket tyder på att varje betydande stycke fungerar som ett firande och ett uppror mot livets otaliga utmaningar och orättvisa. Genom detta objektiv blir konstverk former av motstånd, vilket ger tröst och styrka inför förråd och lidande.
Detta perspektiv understryker den transformativa kraften i litteratur och konst. Under utmanande och förtryckande omständigheter tillåter sådana skapelser individer att hävda sin mänsklighet och konfrontera de hårda verkligheterna de uthärda och förvandla personlig och kollektiv smärta till en plattform för uttryck och hopp.