Fiktion var inte ett universalmedel, men det gav oss ett kritiskt sätt att utvärdera och ta tag i världen-inte bara vår värld utan den andra världen som hade blivit föremål för våra önskningar.
(Fiction was not a panacea, but it did offer us a critical way of appraising and grasping the world-not just our world but that other world that had become the object of our desires.)
I sin memoar "Reading Lolita i Teheran" reflekterar Azar Nafisi över fiktionens kraft för att ge insikt och förståelse för både våra liv och de bredare verkligheterna runt oss. Samtidigt som hon inser att litteratur inte är ett botemedel för samhällsfrågor, betonar hon dess betydelse för att hjälpa oss att uppskatta och kritisera världens komplexitet, särskilt i restriktiva miljöer. Genom berättelse kan vi utforska våra innersta önskningar och de verkligheter vi ofta konfronterar.
Nafisis arbete illustrerar hur berättelser och karaktärer kan spegla våra kampar och ambitioner och koppla personliga upplevelser med större samhälls- och kulturtema. Genom att engagera sig i litteratur får individer nya perspektiv och främjar en djupare koppling till sina egna verkligheter och andras. Detta engagemang främjar förståelse och medkänsla i en värld som ofta kan känna isolerad och begränsning.