Jag lärde mig att allt är rätt där vi är. Oavsett vår smärta eller nöd är hela livet i det ögonblick vi vaknar till. Jag kunde tydligt se och känna hur vår rädsla för döden får oss att springa, även om det inte finns någonstans att gå. Ändå mystiskt lärde jag mig att det finns en ring av fred i mitten av varje rädsla, om vi bara kan komma till det. Varje gång jag duschar nu försöker jag komma ihåg att vi inte kan leva fullt ut tills vi först kan acceptera vår eventuella död. Annars kommer vi alltid att springa till eller springa från. Först när vi kan acceptera att vi är ömtåliga gäster på jorden, först då kommer vi att vara hemma var vi än är.
(I learned that everything is right where we are. No matter our pain or distress, all of life is in whatever moment we wake to. I could clearly see and feel how our fear of death makes us run, though there is nowhere to go. Yet mysteriously, I learned that there's a ring of peace at the center of every fear, if we can only get to it. Every time I shower now, I try to remember that we can-not live fully until we can first accept our eventual death. Otherwise, we will always be running to or running from. Only when we can accept that we are fragile guests on this Earth, only then will we be at home wherever we are.)
Citatet betonar att våra erfarenheter, inklusive smärta och nöd, är bundna till nuet. Det belyser hur rädslan för döden ofta driver oss att söka fly, men denna uppdrag är meningslöst eftersom det inte finns någonstans att gå. Istället upptäcker författaren att inom varje rädsla ligger en inneboende fred som kan nås med medveten acceptans av liv och död.
Genom att erkänna vår dödlighet kan vi lära oss att omfamna livet helt snarare än att ständigt springa bort från det. Begreppet att vara bräckliga gäster på jorden fungerar som en påminnelse om att hitta tröst och tillhörighet i nuet och slutligen främja en djupare känsla av koppling till vår omgivning.