Jag säger "då, som nu" eftersom revolutionen som införde halsduken på andra inte befriade Mahshid från hennes ensamhet. Innan revolutionen kunde hon på ett sätt vara stolt över sin isolering. Vid den tiden hade hon slitit halsduken som ett bevis på sin tro. Hennes beslut var en frivillig handling. När revolutionen tvingade halsduken på andra blev hennes handling meningslös.
(I say "then, as now" because the revolution that imposed the scarf on others did not relieve Mahshid of her loneliness. Before the revolution, she could in a sense take pride in her isolation. At that time, she had worn the scarf as a testament to her faith. Her decision was a voluntary act. When the revolution forced the scarf on others, her action became meaningless.)
I Azar Nafisis "Reading Lolita in Teheran: A Memoir in Books", reflekterar författaren på effekterna av revolutionen på Mahshids känsla av identitet och ensamhet. Innan revolutionen bar Mahshid halsduken som en symbol för hennes personliga val och tro, vilket gav henne en känsla av stolthet över hennes isolering. De revolutionära krafterna förändrade innebörden av hennes val, eftersom den sedan blev en mandat symbol snarare än ett personligt testament.
När regimen tvingade andra att anta halsduken minskades Mahshids individualitet och hennes tidigare meningsfulla beslut förlorade betydelsen. Denna förskjutning belyser den tomhet som kan följa tvingad överensstämmelse, vilket visar hur revolutionen, istället för att lindra ensamhet, intensifierade den för Mahshid. Förändringen från frivilligt uttryck till obligatorisk påläggning avslöjar komplexiteten i personlig identitet inför politisk omvälvning.