Jag sa till dem att denna roman var en amerikansk klassiker, på många sätt den avgörande amerikanska romanen. Det fanns andra utmanare: The Adventures of Huckleberry Finn, Moby-Dick, The Scarlet Letter. Vissa citerar dess ämne, den amerikanska drömmen, för att motivera denna distinktion. Vi i forntida länder har våra förflutna-vi besatt av det förflutna. De, amerikanerna, har en dröm: de känner nostalgi om framtidens löfte.
(I told them this novel was an American classic, in many ways the quintessential American novel. There were other contenders: The Adventures of Huckleberry Finn, Moby-Dick, The Scarlet Letter. Some cite its subject matter, the American Dream, to justify this distinction. We in ancient countries have our past--we obsess over the past. They, the Americans, have a dream: they feel nostalgia about the promise of the future.)
I sin memoar, "Reading Lolita i Teheran", presenterar Azar Nafisi idén att vissa amerikanska romaner visar essensen i den amerikanska upplevelsen. Hon hävdar att det fungerar som "The Adventures of Huckleberry Finn" och "Moby-Dick" resonerar djupt med teman som definierar landets karaktär. Nafisi betonar att fokuset på den amerikanska drömmen skiljer dessa romaner, eftersom de återspeglar en kulturell etos centrerad kring hopp och ambition snarare än historiska reflektioner.
Nafisi kontrasterar det amerikanska perspektivet med det i länder med forntida historier och noterar att även om de ofta är upptagna med sitt förflutna, är amerikanerna mer förtrollade av framtidens potential. Denna framåtriktade synvinkel fångar en unik aspekt av amerikansk identitet, vilket förstärker uppfattningen att litteraturen inte bara fungerar som underhållning utan också som en lins genom vilken de kulturella värdena och drömmarna i ett samhälle kan förstås.