Om vi inte kan leva så att vi är lyckliga, låt oss åtminstone leva så att vi förtjänar det.
(If we cannot live so as to be happy let us at least live so as to deserve it.)
Detta citat betonar vikten av integritet och moraliskt värde framför ren lycka. I en värld där strävan efter personligt nöje ofta har företräde, tjänar det som en påminnelse om att våra handlingar och karaktär i slutändan är det som definierar oss, snarare än övergående känslotillstånd. Att leva på ett sätt som förtjänar vår förtjänta lycka tyder på att sann tillfredsställelse inte bara uppstår från att söka nöje utan från att anpassa våra liv med dygder som ärlighet, vänlighet och ansvar. Det finns en djup värdighet i att sträva efter att möta standarder för att förtjäna lycka, eftersom det innebär ett liv i syfte och moraliskt syfte som i sin tur främjar genuin tillfredsställelse. Ett sådant tillvägagångssätt uppmuntrar till reflektion över våra dagliga val – agerar vi bara för att jaga flyktig lycka, eller odlar vi egenskaper som motiverar vår rätt till själva lyckan? Det är en uppmaning att överväga det långsiktiga värdet av våra liv och att finna värde i dygd snarare än ytlig njutning. Dessutom understryker det en känsla av ansvarighet, inte bara mot oss själva utan mot någon högre eller till de universella principerna om godhet. Om lyckan är svårfångad eller villkorad, blir det att leva rätt ett värdigt mål, vilket ger sinnesfrid att man, oavsett yttre omständigheter, har bibehållit integritet. Detta perspektiv främjar motståndskraft och ger en moralisk kompass – framhåller att leva etiskt kan vara ett mål i sig och att förtjänande lycka grundar sig i att leva med heder, medkänsla och uppriktighet.