I vårt fall var lagen verkligen blind; I sin misshandel av kvinnor visste den ingen religion, ras eller trosbekännelse.
(In our case, the law really was blind; in its mistreatment of women, it knew no religion, race or creed.)
I "Reading Lolita in Teheran: A Memoir in Books", utforskar Azar Nafisi temat för lagens opartiskhet i dess förtryck, särskilt mot kvinnor. Hon belyser hur det rättsliga systemet bortser från olika identiteter som religion, ras och trosbekännelse när man misshandlar kvinnor. Detta indikerar en systemisk fråga som påverkar alla kvinnor lika, oavsett bakgrund, som pekar på en delad kamp som konfronterar de patriarkala strukturerna i samhället.
Citatet betonar att lagens blindhet sträcker sig utöver individuella skillnader och visar en oroande enhetlighet i dess misslyckande med att skydda kvinnor. Nafisis memoar fungerar inte bara som en personlig berättelse utan också som en kritik av de bredare samhällsförhållandena som gör att sådana orättvisor kan fortsätta. Genom litteratur och personliga upplevelser belyser hon behovet av att erkänna och utmana dessa förtryckande normer.