Stolthet föregår fallet. All ära är flyktig. Icarus brände sina vingar. Människan gillade att vara en jätte - men det är fan, kamrat. Det finns ingen anledning att tro på chans och spricka på morgonen och på natten för att komma ihåg att vården aldrig är för mycket och att det som är mer dåligt. Efter Bacchannel och orgies kommer den moraliska baksmälla alltid. Det är en naturlag, min kära vän.
(Pride precedes the fall. All glory is ephemeral. Icarus burned his wings. The human being liked to be a giant - but it's the fuck, comrade. There is no need to believe in chance and crack in the morning and at night to remember that care is never too much, and that what is more bad. After bacchannel and orgies, the moral hangover always comes. It is a law of nature, my dear friend.)
Citatet betonar den övergående karaktären av ära och framgång och varnar för att överdriven stolthet ofta leder till undergång. Den hänvisar till Icarus, den mytologiska figuren som misslyckades på grund av hans hubris och tjänade som en påminnelse om att mänsklig ambition kan leda till självförstörelse. Trots våra önskemål att höja oss själva måste vi vara jordade och erkänna våra begränsningar för att undvika fallgroparna i arrogans.
Texten belyser också vikten av vård och måttlighet i livet. Det antyder att övergivenhet, oavsett om det är nöje eller överskott, oundvikligen leder till konsekvenser, liknade med den "moraliska baksmälla" som följer överdriven glädje. Detta fungerar som en reflektion över de naturlagar som reglerar mänskligt beteende och uppmanar en balanserad inställning till livet snarare än en definierad av flyktiga ögonblick av härlighet.