Särskilt här ute ikväll, i detta land så olycksbådande och fruktansvärt att att leva i det är att leva med antimateria, är det svårt att tro att "det goda" är en kunnig mängd.
(Particularly out here tonight, in this country so ominous and terrible that to live in it is to live with antimatter, it is difficult to believe that "the good" is a knowable quantity.)
I Joan Didions "slouching mot Betlehem" reflekterar författaren över den oroande naturen i hennes miljö och beskriver den som fylld med undergång och kaos. Att leva i en sådan värld kan känna sig besläktad med att navigera i en verklighet som är i grunden motsatt livet själv, som om omgiven av "antimateria." Detta bilder förmedlar en känsla av förtvivlan och förvirring om vad som verkligen utgör "det goda."
Didions humör skildrar en djup skepsis mot idén att godhet är ett lätt definierbart koncept. I ett samhälle som är full av oro blir tydligheten i moraliska värden dold och utmanar antagandet att man lätt kan identifiera eller förstå vad som anses vara dygdigt eller rättfärdigt.