Razieh hade en fantastisk förmåga till skönhet. Hon sa, du vet, hela mitt liv har jag levt inpoverty. Jag var tvungen att stjäla böcker och smyga in i filmhus-men Gud, jag älskade de böckerna! Jag tror inte att någon rik barn någonsin har vårdat Rebecca eller gått med vinden som jag gjorde när jag lånade översättningarna från hus där min mamma arbetade.
(Razieh had an amazing capacity for beauty. She said, You know, all my life I have lived inpoverty. I had to steal books and sneak into movie houses-but, God, I loved those books! I don't think any rich kid has ever cherished Rebecca or Gone with the Wind the way I did when I borrowed the translations from houses where my mother worked.)
Razieh hade en anmärkningsvärd uppskattning av skönhet, formad av hennes erfarenheter av att leva i fattigdom. Trots utmaningarna med hennes uppfostran hittade hon tröst och glädje i litteratur och film. Hennes passion för böcker som "Rebecca" och "Gone with the Wind" överskred materiell rikedom, vilket tyder på att hennes känslomässiga koppling till dessa berättelser var djupare än för många privilegierade individer.
Hennes beslutsamhet att få tillgång till kultur och berättelse trots ekonomiska begränsningar belyser en kraftfull motståndskraft och kärlek till konst. Det sätt som hon älskade lånade böcker återspeglar en djup förståelse för värdet av litteratur och illustrerar hur det kan berika ens liv oavsett socioekonomisk status.