Hon är en tyrann mycket i vägen för en dålig romanförfattare, som formar sina karaktärer enligt sin egen ideologi eller önskemål och aldrig tillåter dem utrymme att bli sig själva.
(She is a tyrant much in the way of a bad novelist, who shapes his characters according to his own ideology or desires and never allows them the space to become themselves.)
I sin memoar kritiserar Azar Nafisi auktoritativa figurer genom att jämföra dem med ineffektiva romanförfattare som manipulerar sina karaktärer för att passa personliga ideologier. Denna analogi belyser hur sådana individer berövar andra sin autonomi och begränsar deras förmåga att utveckla sina egna identiteter och berättelser. Nafisis observationer återspeglar en bredare kommentar om maktdynamik i både litteratur och samhälle.
Genom att framställa tyranner som besläktade med fattiga berättare, betonar Nafisi den styvkontrollens avlägsna natur. Karaktärer, precis som individer i samhället, trivs när de ges frihet och utrymme för att utforska sina egna komplexiteter. I slutändan kräver hennes meddelande erkännande av personlig byrå och vikten av att låta både berättelser och liv utvecklas autentiskt.