Schweiz hade på något sätt blivit en förbi västerländsk laxitet: alla program eller handlingar som ansågs oslamiska blev omslagen med en hålande påminnelse om att Iran inte alls var Schweiz.
(Switzerland had somehow become a bywordfor Western laxity: any program or action that was deemed un- Islamic was reproached with a mocking reminder that Iran was by no means Switzerland.)
I "Reading Lolita i Teheran: En memoar i böcker", belyser Azar Nafisi hur Schweiz representerar en standard för västerländsk tillåtelse. Irans sammansättning med Schweiz fungerar som en kritik av de samhälleliga begränsningarna som införts i Iran, särskilt när det gäller kulturella och personliga friheter. Referensen indikerar att åtgärder eller program som anses oacceptabla i Iran ofta avskedas med påminnelsen om att de inte är i linje med västerländska normer som exemplifieras av Schweiz.
Nafisis berättelse antyder en längtan efter de friheter som är förknippade med västerländska livsstilar samtidigt som man uppmärksammar den starka kontrasten i kulturella värden. Detta hån betonar hur iranska samhällets begränsningar står i skarp lättnad mot den upplevda slappheten i Schweiz, vilket visar upp utmaningarna och komplexiteten i att leva i en restriktiv regim där västerländska ideal både beundras och avvisas.