Det fanns många sådana fall, då uttryck för sympati inte kunde utbytas. Vad säger du till någon som berättar om våldtäkt och mord på jungfrur-jag är ledsen, jag känner din smärta?
(There were many such instances, when expressions of sympathy could not be exchanged. What do you say to someone who is telling you about the rape and murder of virgins-I'm sorry, I feel your pain?)
I "Reading Lolita in Teheran" reflekterar Azar Nafisi över de djupa svårigheterna att uttrycka sympati inför fruktansvärda händelser, till exempel våldtäkt och mord på oskyldiga offer. Sådana tragediernas allvar skapar en känslomässig barriär, vilket gör det nästan omöjligt att hitta rätt ord. Kampen ligger i hur man kan förmedla meningsfullt stöd när lidandet är över förståelse.
Nafisi belyser utmaningen att relatera till någon som uthåller otänkbar smärta. Frasen "Jag känner att din smärta" verkar otillräcklig och betonar gränserna för språk och uttryck när de konfronteras med extremt mänskligt lidande. Detta känsla illustrerar komplexiteten i empati och den ofta hjälplösa positionen för dem som vill kommunicera sin solidaritet i ögonblick av djup sorg.