Björnar och vargar är våra sagor archenemies, och i dessa berättelser lär vi bara våra barn, och alltid, att döda dem, snarare än till tå och låta dem sova. Det är kanske därför jag tröstas av bilden av ett litet barn krullat i omfamningen av en moderbjörn. Vi behöver nya björn- och vargsberättelser för våra tider, eftersom så många av våra gamla verkar göra oss inte bra. Nu finner vi att det krävs vår alla ansträngningar och fantasi att dra tillbaka, att stanna i våra spår som hunger och jagade, för att stoppa vår vana att döda, innan alla slags liv vi känner anländer till randen av utrotning.
(Bears and wolves are our fairy-tale archenemies, and in these tales we teach our children only, and always, to kill them, rather than to tiptoe past and let them sleep. Maybe that's why I'm comforted by the image of a small child curled in the embrace of a mother bear. We need new bear and wolf tales for our times, since so many of our old ones seem to be doing us no good. Now we're finding that it takes our every effort of will and imagination to pull back, to stop in our tracks as hunger and hunted, to halt our habit of killing, before every kind of life we know arrives at the brink of extinction.)
I sagor framställs ofta björnar och vargar som antagonisterna, vilket förstärker en berättelse som uppmuntrar barn att se dessa varelser som hot snarare än att respektera dem som en del av naturen. Detta perspektiv innebär ett behov av nya berättelser som firar samexistens snarare än strid, särskilt när vi konfronterar moderna utmaningar om bevarande av djurliv. Bilden av ett barn med en björn framkallar en känsla av harmoni som står i kontrast till de traditionella berättelserna som äventyrar sådana djur.
Barbara Kingsolver antyder att våra kulturella berättelser måste utvecklas för att återspegla brådskan i miljöfrågor. Vanan att skada vilda djur har skadliga effekter och driver många arter mot utrotning. När vi kämpar med dessa verkligheter uppmanas vi att ompröva våra instinkter och växla mot ett tankesätt som uppmuntrar skydd snarare än förstörelse och främjar en djupare koppling till alla livsformer.