Det var en av de enda tiderna i min undervisningskarriär som jag blev arg och visade den i klassen. Jag var ung och oerfaren, och jag trodde att vissa standarder respekterades och förstås.
(It was one of the only times in my teaching career that I got angry and showed it in class. I was young and inexperienced, and I thought certain standards were respected and understood.)
I sin memoar "Reading Lolita i Teheran" reflekterar Azar Nafisi på ett viktigt ögonblick i sin undervisningskarriär när hon tillät sin frustration att dyka upp i klassrummet. Som ung lärare trodde Nafisi att hennes elever delade en ömsesidig förståelse av de standarder som förväntas i sin inlärningsmiljö. Denna incident markerade en betydande förändring för henne när hon kämpade med sin roll och dynamiken i hennes klassrum.
Hennes erfarenhet understryker de utmaningar som lärare står inför, särskilt de som är nya och fortfarande utvecklar sina klassrumshanteringsfärdigheter. Nafisis ilska avslöjade sin passion för litteratur och utbildning, och det framhöll vikten av att fastställa tydliga förväntningar inom en mångfaldig klassrum. Detta ögonblick fungerade som en inlärningsupplevelse för både henne och hennes studenter när de navigerade i komplexiteten i kommunikation och ömsesidig respekt.