Jag förklarade att de flesta stora fantasierna var avsedda att få dig att känna dig som en främling i ditt eget hem. Den bästa fiktion tvingade oss alltid att ifrågasätta vad vi tog för givet. Det ifrågasatte traditioner och förväntningar när de verkade för oföränderliga. Jag sa till mina elever att jag ville att de i deras läsningar skulle överväga på vilka sätt som dessa fungerar oroade dem, gjorde dem lite oroliga, fick dem att se sig omkring och betrakta världen, som Alice i underlandet, genom olika ögon.
(I explained that most great works of the imagination were meant to make you feel like a stranger in your own home. The best fiction always forced us to question what we took for granted. It questioned traditions and expectations when they seemed too immutable. I told my students I wanted them in their readings to consider in what ways these works unsettled them, made them a little uneasy, made them look around and consider the world, like Alice in Wonderland, through different eyes.)
I "Reading Lolita in Teheran" betonar Azar Nafisi litteraturens transformativa kraft. Hon tror att stora litterära verk utmanar läsarens uppfattningar om sin egen verklighet och skapar en känsla av främling även i bekanta omgivningar. Genom att ifrågasätta djupt hållna traditioner och samhällsnormer uppmuntrar fiktion individer att ompröva sin tro och antaganden. Nafisi uppmuntrar sina elever att omfamna detta obehag som en kritisk del av läsupplevelsen.
Nafisi drar paralleller till "Alice in Wonderland", som illustrerar hur litteratur kan ge nya perspektiv och insikter. Hon uppmanar sina elever att reflektera över hur dessa berättelser oroar sin förståelse för världen och inspirerar dem att se bortom ytan. I slutändan förespråkar hon för en strategi för att läsa som värderar introspektion och kritisk tanke, vilket gör litteratur till ett kraftfullt verktyg för personlig och samhällelig utforskning.