Det finns olika former av förförelse, och den typ jag har sett hos persiska dansare är så unik, en sådan blandning av subtilitet och modighet, jag kan inte hitta en västerländsk motsvarighet att jämföra den med. Jag har sett kvinnor med enormt olika bakgrunder få samma uttryck: ett disigt, lat, flirtande blick i deras ögon. . . . Denna typ av förförelse är svårfångad; Det är Sinewy och Tactile. Det vrider, vrids, vindar och avkopplingar. Händer krullar och okurl medan midjan verkar spolar och återhämtar sig. . . . Det är öppet förföriskt men inte överlämnande.
(There are different forms of seduction, and the kind I have witnessed in Persian dancers is so unique, such a mixture of subtlety and brazenness, I cannot find a Western equivalent to compare it to. I have seen women of vastly different backgrounds take on that same expression: a hazy, lazy, flirtatious look in their eyes. . . . This sort of seduction is elusive; it is sinewy and tactile. It twists, twirls, winds and unwinds. Hands curl and uncurl while the waist seems to coil and recoil. . . . It is openly seductive but not surrendering.)
Azar Nafisi beskriver en unik form av förförelse som observerats hos persiska dansare, kännetecknad av dess blandning av subtilitet och djärvhet. Hon konstaterar att detta speciella uttryck för lockelse överskrider kulturell bakgrund, eftersom kvinnor från olika ursprung antar en dis av flirt i deras blick. Denna typ av förförelse undviker jämförelse med västerländska tolkningar och belyser dess distinktivitet.
Kärnan i denna förförelse är flytande och dynamiska, omfattande rörelser som är både fängslande och komplicerade. Nafisi skildrar det som en aktiv dans av engagemang, präglat av den graciösa curling och lutning av händerna och de böljande rörelserna i midjan. Trots att den är öppet lockande, upprätthåller denna form av förförelse en luft av självständighet, vilket tyder på en spännande balans mellan attraktion och självbesättning.