I "Paris to the Moon" reflekterar Adam Gopnik över de intima relationsförfattarna med sina verktyg och betonar den djupa anslutningen de delar med sina tangentbord, liknande det som de har med sina pass. Denna metafor illustrerar hur skrivning och resor sammanflätas i författarnas liv, vilket antyder en ständig resa genom sina tankar och upplevelser. För dem fungerar tangentbordet som en port till kreativitet, vilket gör att de kan utforska berättelser...